Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 6 med corona

Jag har under en längre tid misstänkt att jag är immun mot corona. Anledningen är att jag inte följt restriktionerna till punkt och pricka och jag har inte tidigare blivit smittad trots att jag blivit utsatt flera gånger. Nej, jag skulle troligtvis inte ha tagit 2 vaccinsprutor om det inte vore för. 


1.
Jag höll mej ganska neutral till vaccinet 

2. Majoriteten gjorde inte det


Med andra ord kan man säga att det var majoritetsförtryck som fick mej att välja från att vara neutral till att ta vaccinet. 

Jag valde den enkla vägen som var att göra omgivningen nöjda. Att det fanns människor som varnade för att vaccinet kunde vara farligt brydde jag mej inte så mycket om, detta med tanke på att jag röker ett paket cigaretter varje dag. Vad har då lite till gift för betydelse?

Okej, egentligen skulle det här inlägget enbart ha handlat om hur jag har upplevt själva sjukdomen. Jag har haft hög feber, hjärnan har känts löst inne i huvudet, overklighetskänsla och orkeslöshet.

                                                                                                                                            

För mej har ändå dom tyngsta symptomen varit den otroliga värk jag har haft i mina leder. Ibland när jag vaknat upp på natten i sängen har det pga värken i kroppen känts som jag har legat på en bädd gjord av kila-stenar.

Jag har ändå lärt mej något av corona. 

1.  Jag var inte immun mot corona!

2. Värken har varierat i styrka beroende på kroppsdel! 

För mej har lederna i tårna värkt mest. Det betyder att lederna i mina tår är i sämre skick än dom leder som inte värkte med samma styrka. 

Detta är leder som jag troligtvis kommer att få större problem med när jag blir äldre om jag inte gör förändringar som "leder" till att just dom lederna får det bättre. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

I Maskinernas Skugga: En Vävares Drömmar och Desperation i den Industriella Eran

12 augusti, 1895, Helsingfors Kära dagbok, Dagen började som så många andra, med ljudet av vävstolar som klapprade och viskningarna av kvinnor som delade de senaste nyheterna från fabriken och bortom.  Mina händer har blivit grova och förhärdade av det oändliga repetitiva arbetet, och ändå finner jag en slags tröst i det konstanta ljudet och rytmen av maskinerna i Johansson Textiles. Jag ser honom, herr Johansson, ibland – blickande ut över sin dominion från kontoret uppe på andra våningen.  Han ser aldrig riktigt på oss, de verkliga skeppen som driver hans enorma fartyg. Vi är ansiktslösa, vi som skapar hans rikedom med våra hårt arbetande händer. Här i fabriken, kära dagbok, skapas både välfärd och elände, beroende på vem du frågar.  För herr Johansson och hans familj är denna plats en guldgruva, medan för oss som står böjda över vävstolarna dag ut och dag in, det är en nödvändig börda.  Och jag kan inte låta bli att undra, skapar vi vår egen undergång genom att ar...

Dopamin: Din Hjärnas Egna Glädje-Guru! 🎉

Hallå där, kära läsare! Idag ska vi dyka ner i världen av dopamin - ja, den där lilla molekylen som dansar runt i din hjärna och praktiskt taget skriker "Wohoo!" varje gång du äter din favoritglass eller får ett 'like' på sociala medier.  Så spänn fast dig, för du är på väg att få reda på varför ditt liv skulle vara mer som en evig måndag utan denna peppiga lilla kemikalie! 🎢 Vad Gör Dopamin Bra För?  Först och främst, dopamin är din biljett till glädjefyllda berg-och-dalbanor. När du gör något roligt, som att vinna en fotbollsmatch eller se din favoritserie, ja, då sprutar din hjärna dopamin som konfetti. Det är också hjärnans sätt att säga, "Wow, det där var AWESOME! Gör om det!" 🥳 Men vänta, det blir bättre! Utan dopamin skulle vi alla röra oss som om vi vore i en film som spelas i slow motion.  Det hjälper oss med allt från att dansa som om ingen tittar till att bara greppa en kopp kaffe. Tack, dopamin, för att du håller oss i rörelse! 💃🕺 Och apropå ...

Ångans Eko: Ett Ögonblick i Tiden med Erik Johansson i det Framväxande Industriella Helsingfors

Kära dagbok,   En mjuk sommarbris sveper över Helsingfors denna klara augusti morgon. Det är 3 augusti 1895 och ångbåtarna som anländer till hamnen levererar sina exotiska varor, vilket fyller luften med en blandning av salt, trä och äventyr.  Jag, Erik Johansson, kan inte låta bli att stanna och iaktta detta skådespel på min väg till fabriken.              Helsingfors, staden som aldrig sover, är mitt imperium, om än på ett osynligt sätt.  Jag har sett den förvandlas från en dvalande hamnstad till en av de mest pulserande industricentrumen i landet.  Ångmaskiner, järnvägar och fabriker har stigit upp ur marken som svampar efter en regnig dag, och jag har varit en av de som skördar dess rikedomar. Min fabrik, Johansson Textiles, är nu en av de mest framstående tillverkarna av tyger och textilier i regionen.   Det var min farfar som lade grunden till denna verksamhet, men det är jag som har byggt den till de höjder den nu h...