Vi känner något hela tiden, och dessa känslor spelar en avgörande roll i hur vi agerar. Känslor är som vägvisare; de styr våra handlingar och reaktioner. Men om vi inte är medvetna om vad vi känner, blir det svårare att kontrollera våra handlingar. Det kanske inte ens handlar om att kontrollera känslorna, utan snarare om att förstå dem. När vi vet vad vi känner, kan vi påverka hur vi reagerar utåt.
Vi kan inte alltid välja vad vi känner. När något i vår omgivning gör oss arga, så sker det bara—vi kan inte styra över vilka känslor som väcks inom oss av andra. Men om vi är medvetna om att det är rädsla (eller ilska) som triggas, då har vi en möjlighet att välja hur vi ska agera. Det är den medvetenheten som ger oss makt över våra handlingar.Inom oss bär vi alla både godhet och ondska. Det är vår förmåga att vara medvetna om våra känslor som gör att vi kan bestämma över våra handlingar. På så sätt kan man säga att medvetandet är mäktigare än både godhet och ondska, eftersom det är vi som, genom vår medvetenhet, styr vilken sida vi följer.
Varför är då känslor så viktiga? På något sätt har vi lyckats distansera oss från våra starkaste känslor—godhet och ondska—genom att placera dem utanför oss själva som abstrakta väsen. Men i verkligheten är det våra egna känslor, dina och mina, som formar världen runt oss. Det är inte atombomben som är världens kraftfullaste vapen—det är våra känslor. Det är våra känslor som avgör om vi ska trycka på knappen eller inte.
Så varför är det skamfyllt att tala om känslor? Varför behandlas känslor som något vi helst ska gömma undan? Och varför är det matematik som anses vara det viktigaste ämnet i skolan, när det är våra känslor som leder till krig, konflikt och lidande? Kanske är det dags att ge våra känslor den uppmärksamhet de förtjänar och förstå deras sanna makt.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Du och jag kanske har olika bild av världen. Oroa dej inte, det är vanligare än man kan tro, så skriv gärna vad du tycker.